Imorgon har Christina Englunds 4:e utställning Istället för ljud - Rockkonst:09 vernissage. Precis som tidigare år blir det en hel del tavlor med Kent-inspirerade motiv så utställningen är ett måste för alla Kentfans som bor i Stockholmsområdet. Förutom Kent målar Christina även en hel del tavlor med Depeche Mode, Marilyn Manson och Håkan Hellström.
Utställningen pågår från 28 augusti till 1 september på Galleri Kocks. Mer info finns på Rockkonst.se.
I nya numret av Café (September 2009) så är Kent med på listan 25 svenska klassiker. Det är deras skiva Hagnesta Hill som placerar sig på en onumrerad plats under avdelningen musik. Så här skriver Café om skivan:
Musik
Hagnesta Hill (1999)
Artist Kent
Albumtitlen anspelar på Hagnestahill, ett villaområde i Eskilstuna. Kentmedlemmarna bodde inte själva i just det området men använder titeln Hagnesta Hill som en symbol för att växa upp i ett historielöst vakum, en mellansvensk mexitegelmiljö fjärran från de miljöer som rockmusiken brukar skildra.
Vägskylten på Hagnestahills-vägen monteras än idag ständigt ned av tillresta Kentfans.
Andra skivtitlar som kom med på musikdelen är:
Broder Daniel - Shoreline (2004)
Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg (2000)
The Hives - Veni vidi vicious (2000)
Glenmark, Eriksson & Strömstedt - När vi gräver guld i USA (1994)
Rob’n'Raz presents Leila K - Got to get (1989)
Europe - The final countdown (1986)
Ulf Lundell - Den vassa eggen (1985)
Yngwie Malmsteen - Yngwie J. Malmsteen’s rising force (1984)
Carl Reinholdzon Belfrage är inte den populäraste människan i Kentkretsar med tanke på hans återkommande sågningar av Kent. I Nöjesguiden 7/2009 hävdar han att inte alls har något emot Kent:
Hatar du Kent?
- Gud, nej. Jag hatar människor som är mer intelligenta än vad jag själv är, varför jag snarare är väldigt förtjust i Kent.
Tyvärr kan jag inte hitta sidan som diskuterades på KentPaus forum för flera år sen men jag lovar att vår kära Carl inte var så positiv till Kent där…
I tidningen Café finns det i senaste nummret en lista över “Festivalögonblicken vi aldrig glömmer“. På plats nummer 7 hitttar vi Kent och Lollipop 1995.
Artist: Sveriges störstarockband under 90- och 00-talen
Datum: 28 juli 1995, Lollipop (Stockholm)
Förlopp: Samma sak som med Oasis (plats 5). Ett band går upp på scenen - och efteråt är sig ingenting riktigt likt. När den första upplagan av den då ambulerande Lollipopfestivalen kulminerande inför 10.000 åskådare på Lida friluftsområde utanför Stockholm 1995 visade Kent en gång för alla var skåpet skulle stå. Den självbetitlade debuten hade släppts tidigare under året, men här intog bandet stora scenen och bjöd även på material från den kommande uppföljaren Verkligen. Bland annat premiärspelades låten Kräm (så nära får ingen gå), som senare kom att bli bandets första riktiga monsterhit och en grundläggande byggsten i det fenomen som i dag har landets absolut mest hängivna fans.
Eftermäle: Bland annat var Aftonbladets Per Bjurman så uppspelt att han saknade ord efteråt. Bandet själva har utnämnt spelningen till den största vändpunkten i deras karriär. Det var här Kent blev stora på allvar.
Dessutom finns det en bild på alla i bandet där Joakim har röd jacka och resten av bandet ha fotbollskläder av någon anledning.
